Dag 1.
I juli 2014 gjorde jag min första solovandring. Det blev
Jämtlandstriangeln motsols, med en avstickare till norska gränsen från
Blåhammaren. Jag la mycket tid på att planera min mat och var väldigt nöjd med
varje meny. Bland annat skulle jag äta rotmos med trattkantareller och renkorv,
kryddiga nudlar och löksoppa med hemgjorda vitlökskrutonger.
Dag ett var mulen och jag passade på att äta lunch på
Storulvån innan jag begav mig mot Blåhammaren. Maten var ok, men jag kunde inte
förstå varför jag mådde så illa. Jag höll väl inte på att bli sjuk?
Äntligen på väg!
Vandringen börjar ju med en saftig uppförsbacke, men efter
den är stigen jämn och fin. Jag fick sällskap med några renar och njöt av att
äntligen vara på fjället och känna fjällmarken under fötterna.
Halvvägs började regnet falla och jag stannade till vid raststugan och åt fruktsoppa och smörgås. Jag fick sällskap med två damer som vandrat tillsammans i 20 år. Den här gången hade de med sig en dotter på 13 år. De övertalade mig att äta trerätters middag på Blåhammaren och jag satte fart genom regnet för att hinna fram tidigt och få plats på middagen.
"Hej renen! Stanna och prata? Nähä!"
Halvvägs började regnet falla och jag stannade till vid raststugan och åt fruktsoppa och smörgås. Jag fick sällskap med två damer som vandrat tillsammans i 20 år. Den här gången hade de med sig en dotter på 13 år. De övertalade mig att äta trerätters middag på Blåhammaren och jag satte fart genom regnet för att hinna fram tidigt och få plats på middagen.
Det är märkligt att vandra i dimma. Sikten blev allt sämre
och mitt sällskap försvann bakom mig. Jag såg ungefär 50 meter åt varje håll,
men stigen var ju där så jag var inte orolig. Det var några år sedan jag gick
den här sträckan och jag kunde inte riktigt minnas hur vägen skulle se ut.
Regnet smattrade mot regnjackans huva och jag välsignade mitt regnställ som
höll mig torr och varm.
Så dyker plötsligt Blåhammarens fjällstation upp, bara 50 meter framför mig. Det var tjockt med folk därinne och jag fick den sista platsen till kvällens middag. Lite bastu och dusch, rena kläder och sen middag. Chevre med blåbärsmarmelad till förrätt, det minns jag. Resten av middagen har jag glömt (förutom Västerbottensmöret till brödet förstås), men jag fick sällskap med en grymt trevlig tjej från Göteborg som var ute och vandrade med hela släkten.
Jag kan vara glad, trots dåligt väder.
Så dyker plötsligt Blåhammarens fjällstation upp, bara 50 meter framför mig. Det var tjockt med folk därinne och jag fick den sista platsen till kvällens middag. Lite bastu och dusch, rena kläder och sen middag. Chevre med blåbärsmarmelad till förrätt, det minns jag. Resten av middagen har jag glömt (förutom Västerbottensmöret till brödet förstås), men jag fick sällskap med en grymt trevlig tjej från Göteborg som var ute och vandrade med hela släkten.
Hej! En liten fråga, vad har du för regnställ? Jag måste köpa nytt och letar ett bra som klarar det mesta :)
SvaraRaderaMed vänlig hälsning Ingela
Hej Ingela!
RaderaJag har en Marmot W´s Precip regnjacka som enda jacka med mig. Den är regntät och vindtät och andas som en dröm. Den är dessutom lätt och tar ingen plats. Den rekommenderar jag verkligen.
Mina regnbyxor är ett par Helly Hansen av äldre modell. De är bra och vattentäta men skulle behöva vara lite lättare.