Solovandring i Jämtlandstriangeln - del 3

Dag tre hoppade jag upp i ottan för att ha gott om tid på den längsta sträcka, 19 km till Sylarna. Fick se på vädret att det skulle bli regn och åska mitt på dagen, så det var bäst att skynda sig. 

Lite grått men det ska nog gå ändå.

Vägen kändes lite tung idag och liksom uppförsbacke. 

Jag gillar skyltarna i fjällen. Vägvisare mitt i ingenstans.

"Kan du ta en bild på mig?" 

 Maten gav mig kväljningar och jag åt så mycket jag kunde för att ändå få energi. 

Efter ungefär halva vägen ser en Sylarnas fjällstation och det känns så nära, men är ändå så långt borta. Jag kunde se svarta moln samlas över Sylarna och hörde mullret i fjärran. Det kändes som om jag var på väg mot Mordor.

Uppåt och uppåt! Det ser ju så nära ut!

Ni som gått till Sylarna vet att sista tre kilometerna är tuffa med uppåtlut och stenar. 

Så skönt att komma in. Sekunden efter brakade ovädret loss och jag slapp bli blöt. Fick sovplats i annexet, som är min favorit med bäddarna på hyllor. 

Var inte alls sugen på min medhavda mat, men blev överlycklig när jag i Varsågod-lådan hittade ett paket Finnkrisps och smör. Det fick duga till middag. Det fanns dessutom wifi, vilket kändes konstigt, men väldigt skönt att kunna kontakta familjen därhemma.

Solovandring i Jämtlandstriangeln - del 2

Dagen efter bjöd på strålande sol och jag packade lätt och gick mot Norge. Det är en av de finaste vandringsdagarna jag varit med om. Varma vindar, massor av vackra renar, en smal stig som bitvis försvann helt när vägen blev till klippor och sten. 

Omtänksamma spänger och gott om renar. En bra vandringsdag!

Hjortronen tittar fram. Inte riktigt mogna än. 

När lilla raststugan dök upp stod där en ren och väntade på mig och allt kändes magiskt. Jag lämnade ryggsäcken i stugan och gick fri ner till forsen och över bron till Norge. Skorna tog jag av och badade fötterna i det kalla vattnet och gick sen barfota upp till stugan.  

Ser ni renen som står och väntar på mig?

Här skulle jag kunna stanna. 

Där hade det samlats lite folk, så jag satte mig en bit bort med min mat för att behålla den fridfulla känslan jag hade. Men maten smakade inte bra och jag mådde verkligen illa. Jag tvingade i mig maten och gick sen långsamt tillbaka mot Blåhammaren. Stannade och fikade, blev nästan påsprungen av en ren. Magisk vandring.

Hej, Norge!

Fötterna får andas och tårna viftas på. 

Lilla trappan däruppe, vem har byggt dig?

På kvällen hade jag gemensamhetsköket för mig själv och tvingade i mig löksoppan som inte var särskilt god. Vad hade hänt med aptiten?

Gott om sällskap, men mer ren än folk. 

"Kan du ta en bild på mig? Ja, jag har inga byxor på mig, men ta ändå."

Lite ensamt i gemensamhetsköket.

Fullt hus.

Solovandring i Jämtlandstriangeln - Del 1

Dag 1. 

I juli 2014 gjorde jag min första solovandring. Det blev Jämtlandstriangeln motsols, med en avstickare till norska gränsen från Blåhammaren. Jag la mycket tid på att planera min mat och var väldigt nöjd med varje meny. Bland annat skulle jag äta rotmos med trattkantareller och renkorv, kryddiga nudlar och löksoppa med hemgjorda vitlökskrutonger.

Dag ett var mulen och jag passade på att äta lunch på Storulvån innan jag begav mig mot Blåhammaren. Maten var ok, men jag kunde inte förstå varför jag mådde så illa. Jag höll väl inte på att bli sjuk?

Äntligen på väg!

Vandringen börjar ju med en saftig uppförsbacke, men efter den är stigen jämn och fin. Jag fick sällskap med några renar och njöt av att äntligen vara på fjället och känna fjällmarken under fötterna.

"Hej renen! Stanna och prata? Nähä!"

Halvvägs började regnet falla och jag stannade till vid raststugan och åt fruktsoppa och smörgås. Jag fick sällskap med två damer som vandrat tillsammans i 20 år. Den här gången hade de med sig en dotter på 13 år. De övertalade mig att äta trerätters middag på Blåhammaren och jag satte fart genom regnet för att hinna fram tidigt och få plats på middagen.

Det är märkligt att vandra i dimma. Sikten blev allt sämre och mitt sällskap försvann bakom mig. Jag såg ungefär 50 meter åt varje håll, men stigen var ju där så jag var inte orolig. Det var några år sedan jag gick den här sträckan och jag kunde inte riktigt minnas hur vägen skulle se ut. Regnet smattrade mot regnjackans huva och jag välsignade mitt regnställ som höll mig torr och varm.

Jag kan vara glad, trots dåligt väder. 

Så dyker plötsligt Blåhammarens fjällstation upp, bara 50 meter framför mig. Det var tjockt med folk därinne och jag fick den sista platsen till kvällens middag. Lite bastu och dusch, rena kläder och sen middag. Chevre med blåbärsmarmelad till förrätt, det minns jag. Resten av middagen har jag glömt (förutom Västerbottensmöret till brödet förstås), men jag fick sällskap med en grymt trevlig tjej från Göteborg som var ute och vandrade med hela släkten.

Köa för att borsta tänderna och sovdags vid nio-tiden. Ni vet hur det funkar. ;)

Müsli för fjällvandringen

För att spara en kastrulldiskning ska jag äta müsli istället för gröt till frukost under den här vandringen.
Idag har jag rostat min egen blandning och det luktar underbart!

Jag har utgått från Eric Tornblads müslirecept i boken Fjällmat, men lagt till och dragit ifrån lite själv.

Såhär gjorde jag:

4 dl havregryn
2 dl rågflingor
1.5 dl mandel
2 dl cocos
1.5 dl linfrö
1.5 dl solrosfrön
1 dl pumpakärnor

Jag blandar allt i en skål och häller sedan i en blandning bestående av:

1.5 dl hett vatten
3 msk honung
1/2 tsk salt
några nypor kardemumma

Rör om och bred ut på en plåt. Sedan skjuts in i ugnen på 200 grader i 20 minuter. Se upp så den inte bränns och rör om ibland.

Efteråt lägger jag till mina olika sorters torkad frukt: äpple, mango, plommon, russin och aprikoser.

Före rostning

Efter rostning

Maten inhandlad

All mat är nu inhandlad. Ellen hjälper till att plocka upp!

Mat för fyra dagars vandring

I något sista sekunden har jag börjat fixa med packning och mat inför nästa veckas fjällvandring. Den här gången ska jag inte torka något eget utan använder redan torkad mat som jag har hittat här och där. Exempelvis instant Fried Rice på fenomenala China Li på Ringvägen i Stockholm och Jerkey (torkat kött) med olika kryddning som jag köper på Extreme Food på Östgötagatan. 

Lätt och gott

Alla måltider kan tillredas genom att hälla på kokande vatten. På så vis sparar jag både disk, tid och gas-vikt.

Inspirationen till maten kommer från boken Fjällmat av Eric Tornblad.

Såhär ser min provisoriska meny för fyra dagar ut:

Torsdag:

Lunch: Rotmos, torkad renkorv, rostad lök, trattkantareller.

Middag: Löksoppa, salami, krutonger, makaroner.

Fredag:

Lunch: Fried rice, varma koppen tomat, jordnötter, curry, teriyaki-jerkey.

Middag: Makaroner med ostsås och korv.

Lördag:

Lunch: Renkorv, couscous, varma koppen ost och broccholi, trattkantareller.

Middag: Potatismos, beef jerkey, lökpulver, buljong, trattkantareller.

Söndag:

Lunch: Fried rice, salami, Varma koppen någon smak.

Middag: Nudlar, varma koppen någon smak, teriyaki-jerkey.

Till frukost alla dagar:

Müsli på rostade havregryn, solroskärnor, pumpafrön, linfrön, torkad frukt, mandel, cocos och blåbärspulver.

Torrmjölk.

Knäckebröd med mjukost.

Kaffe.

Mellis – Varma koppen frukt, smörgås.

Te

Dessutom ska jag ha dessert efter varje middag. Jag har ett paket vakuumtorkad glass kvar. Till övriga middagar blir det nog någon slags mousse. Ska kolla vad som finns när jag går och handlar idag.

Fried Rice med grön curry är gott och mättande. 15 kronor på China Li.